Som läget ligger

Åker tåg, landskapet rusar förbi, måndag morgon. Lyssnar på podcast och sippar kaffe, på väg mot jobbet i Stockholm. Sedan början av maj arbetar jag på Improove med support och utveckling av en av flera plattformar — mest fokuserad på tidningssajter och nyhetspublicering.

Mycket teknik och tänk att ta in, en enorm och flexibel kodbas, jag trivs som fisken i vattnet.

Just nu är de flesta på semester och det är lite tomt på kontoret, tomt på morgon tåget.. På kvällarna är det dock tvärtom — fullsmetat med turister och nöjesresenärer, skrikiga barn och stökiga tonåringar.

Det är då jag märker att jag lagt mig till med grinig-gubbe-fasoner.. Något jag inte gillar alls, att jag har eller känner.

I övrigt är känslolivet lite i kaos, av flera orsaker.. Mycket tankearbete och funderingar, samtidigt som världen omkring förändras med nya, annorlunda förutsättningar samtidigt som gammalt groll dröjer sig kvar.

En dag den här veckan… eller annan valfri vecka

Klockan ringer 05:20, jag vaknar och stänger av alermet på telefonen, jag är kissnödig och stapplar iväg mot toaletten. Somnar till en kort stund medan jag kissar, vaknar igen när nästa alarm börjar väsnas 10 minuter senare, tvättar händer och ögon, borstar tänderna och stänker på mig lite EDT. Drar på mig kläder och pussar sambon på kinden, hon mummlar något ohörbart och jag säger att jag älskar henne.

Jag är ju lite avundsjuk, hon får ligga där i några timmar till (om hon inte jobbar) och sova tills hon vaknar, av sig själv oftast.

Skor, jackan på och ryggsäcken. Sedan iväg för att bli upplockad av den blå Saab’en, Peter kör, vi hämtar upp de andra och far sedan iväg mot Stockholm. E20, Strängnäs, Läggesta, Nykvarn och Södertälje, platserna jag vanligtvis passerar med tåg. Jag är trött och nickar till, slumrar i kanske 20 minuter, kilometrar passeras och vi är framme vid Liljeholmen efter lite mer än en timme, Peter och Saab’en fortsätter åt ett annat håll och de andra och jag tar tunnelbanan mot T-Centralen, i Gamla Stan blir vi färre och på T-Centralen fortsätter jag ensam mot Kista. I Helenelund stannar pendeltåget och jag fortsätter mot hightech-bunkrarna i norra Kista i höjd med Kista-Mässan och anländer till min plats cirka 07:40 till 07:50.

Arbetsdagen rullar på.

16:57 går pendeltåget in mot Centralen, mot direkttåget som går 17:26. Promenaden till Helenelund görs ibland med kollegor eller ensam, går jag ensam drar jag igång dokumentärer på telefonen och trycker i pluggarna, långa steg. När jag kliver ut genom spärren på Centralen slänger jag ett öga på skärmen som hänger från taket, där får jag vet åt vilket håll jag skall gå, det dagliga lotteriet, vilket spår blir det för dagen? Spår 4, 10, 12, 18 eller 19. Boskapsvagnar och färden går norrut, Karlberg, Sundbyberg, Kallhäll och Jakobsberg, senare Enköping, Västerås, Dingtuna, Kolbäck, Tumbo och till slut Eskilstuna. När jag har landat har jag några minuter att vänta på bussen hemmåt, 18:58 och landar i närheten av hemmet runt 19:20.

Efter att ha ätit ser jag på TV en stund, de andra har redan ätit, sätter mig vid datorn, slösurfar på Facebook, snurrar runt på Tradera efter något att buda på och kollar mail, läser feeds och Twitter. Klockan passerar 22 och jag sitter fortfarande kvar och knappar, kodar på något av mina projekt som är i ständig förändring. Nästa gång jag kikar på klockan har den passerat 23, i bästa fall, i sämsta fall är den över 00 och jag är inne och suddar på nästa dygn. Går snabbt och lägger mig, stänger de gråblå.

Klockan ringer 05:20…. Rinse, repeat.

De andra frågorna då?

Vänner och bekanta frågar mig om var Piratpartiet står i vissa frågor, jag svarar så gott jag kan och argumenterar för den personliga integriteten och det fria Internet. Det jag inte riktigt har koll på, läser jag på och försöker föra diskussionen vidare, i de fall de helt faller utanför Piratpartiets “scope” så talar jag om det, att de inte tar ställning i de frågorna.

Tyvärr är det så att det inte går hem, när jag har förklarat att Piratpartiet siktar på en vågmästarroll för att kunna punktmarkera frågor och lägga tryck i de frågorna.

En vän deklarerade att Piratpartiet inte fanns med alls som alternativ i EUP-valet, eftersom en röst på det röda laget alltid var bäst — svårt att argumentera emot. “… för det röda laget står alltid för bra social politik”, var väl tonen.

Andra jag talat med är inne på samma spår — att rösta Pirat i EUP vore att kasta bort rösten eftersom PP inte kommer kunna påverka och inte tar i frågor som inte ligger i partiets fokus.

Men de har fel, samma människor som jag pratat med lever delar av sina liv på nätet, att de påverkas av FRA-, IPRED- och datalagringslagar har inte nått deras små grå. Det handlar inte om att de använder nätet till att surfa fram muffinsrecept eller vidarebefodra kedjemailen med de roliga filmsnuttarna — det handlar om att allt de gör på nätet hamnar i något sökbart register någonstans, utan brottsmisstanke. Om statsmakten idag betraktas som “friendly” så är det inte säkert att nästa gör det eller om Sverige tvingas av EU att dela med sig av all information man samlat om medborgarna, både de röda och blå lagen skulle säkert lägga sig platta och låta detta ske. Endamålsglidningen är redan ett faktum.

Staten spanar på din/min vardagskommunikation, vem du mailar/ringer, vilka sajter du besöker, det läggs pussel och dras slutsatser — du rankas och viktas efter din närvaro på nätet, vem du talar med och var du befann dig. För mig låter det som ett liv bakom järnridån, när kommer angiverisystemet igång?

De som inte nyttjar sin demokratiska rättighet att rösta, är inte heller berättigade att gnälla.

Jag kommer rösta på Piratpartiet i EUP-valet, för det finns inga andra alternativ.

Sjuklingen

Jag har mer eller mindre varit sängliggande sedan i lördags, jag har inte varit ute sedan i fredags. Jag är så jäkla less på halsont, huvudvärk och molandet i foten, så imorrn tänkte jag gå till jobbet fast jag snorar, hostar och haltar och eventuella protesterande kollegor. Det är inget hot, det är ett löfte.

Foten började göra djävulskt ont i lördags morse, stortå leden på vänster fot var svullen och öm, som om jag hade ägnat större delen av natten åt att sparka på något, kunde knappt gå. Nu har det lugnat sig och det är inte lika svullet längre och det ömma har avtagit något, jag kan röra mig om än lite reducerad hastighet.

Halsen började krångla i söndags och har hållit mig vaken på nätterna, hostar klumpar (tänk: olikfärgade äkkelpekkelklumpar med tuggmotstånd, winegum någon?), harklar och spottar för att bli av med dem. Hostandet har även orsakat ordentlig huvudvärk och varje gång man får en hostattack känns det som man ska få en stroke.

Jag ska även söka för mina ömma fötter, det är fan dags nu. Kollegorna har tjatat på mig i månader, när de sett mig vanka på ömma fötter. Måste få det kollat omgående, passar på att slänga in den ömma stortån i paketet också.

The event known as Julskyltning

Ja, jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag och Damen tog bussen till Eskilstuna och till fots vidare till Rademachersmedjorna, där hundratals andra redan var på plats, alla de små röda skjulen/bodarna (kända som “Smedjorna”) skulle besökas, trångt och lågt i tak. Inte den minsta julstämning, någonstans.

Ett kort besök hos Clas Ohlsson och lite tittande i affärerna, en fika/mellanmål på tjugoettan och ett stopp på Hemköp för att sedan åka hem och flytta tillbaka alla möbler i äldsta flickans rum och skruva tillbaka lock och vägguttag där de skulle sitta.

Under promenerandet i Eskilstuna såg jag en hel del bekanta ansikten, från mitt gamla jobb, gamla klassbekanta (såna jag råkade gå i skolan tillsammans med, som nu för tiden inte längre hälsar).

De säger att det är första December i morgon, jag ryser vid tanken, då är jul-stressen snart igång.

Choklad/koppar

Choklad/koppar, det är nog så det enklast beskrivs, fondväggen i den äldsta flickans rum. Den andra tapeten kan nog bäst beskrivas som “neutral”, ljust beige utan mönster.
Choklad/koppar närbild mönster

Choklad/koppar fondväggen

Choklad/koppar kontrast

Jag och Onkel Janne ägnade större delen av lördagen åt att tapetsera (och dricka öl) och resultatet blev ganska lyckat. Damen, jag och även flickebarnet som skall bo i rummet är nöjda med resultatet, även om jag personligen inte skulle välja tapet med mörkbrunt som basfärg. Blått, grönt eller grått kanske men aldrig brunt.

Årets första snö

Usch, det faller tunga våta snöflingor utanför fönstret. Ute är det kallt och grått, planerna att dra iväg till Tunapark ställdes in utan större eftertanke, för man vill inte gärna gå ut i det vädret.

Jag får bita ihop, för nu börjar det. Vintern och mörkret är här, som jag avskyr intensivt. Vintern är bara en transport sträcka mot nästa vår och sommar.

Trött och sliten

Den här veckan har varit tung hittills, jag har gått och lagt mig för sent, legat och lyssnat på tjutandet i öronen och till slut somnat, försovit mig ett par timmar senare. Det har känts som man bara blundat en kort stund, innan det varit dags att dra sig mot jobbet igen. I måndags somnade jag på bussen till jobbet och på tåget på väg hem. Övertrött.

Dessutom har jag haft en del att stå i både på jobbet och med ett litet privat projekt, som jag skall lägga ner några timmar på i helgen som kommer, för att sedan kunna släppa i början av nästa vecka, med lite tur.

Nu blev badrummet ledigt, skala av håret (“kreativ frisyr”, 3-4mm) och duscha, sedan raka vägen i säng. För några timmars downtime.

En timme och femton minuter

Vaknade sent, missade bussen grovt, tog nästa buss och hann med 07:15-tåget mot Stockholm. Handlade kaffe på Pressbyrån (som vanligt) och bordade tåget, SJs boskapsvagnar är trånga och normalbyggda människor sitter med knäna mot sätet framför, får muppen framför för sig att luta sätet bakåt är resultatet ännu mindre plats för knän och laptops.

Drog igång Clerks II, en favorit i repris. Dialogfilm med hög CPM (curses-per-minute) av och med den fantastiske Kevin Smith.

På positionen en timme och femton minuter in i filmen, har Dante (en av huvudrollerna) precis fått ett knä i skrevet, hånglar med sin chef och blir påkommen av sin fästmö, samtidigt som en fet karl ägnar sig åt “interspecies-erotica” och polis och brandkår ser på.

Tåget anlände till Stockholm C 08:32.

Intelligensproteser

Japp, jag har skaffat nya glasögon. De gamla jag hade köptes 1995 och byttes 1997 (när jag råkade skrynkla ihop dem), de hade tydligen krympt en aning (eller så är det jag som blivit större?) sedan dess och kändes inte som jag ville använda dem till annat än att se på TV med.

De nya (två par) är lätta (titan) och sitter som målade i ansiktet.

Jag känner mig bortskämd, allt är så skarpt nu, här har man gått omkring i flera år och vetat att man ser som en kratta, saker längre bort än 10 meter blev luddiga och diffusa, dumt att jag inte gjort det här tidigare.

Det lustiga i det hela var att jag gick in på Blic Specsavers i Eskilstuna på impuls, jag hade inte alls tänkt att skaffa glasögon just nu, även om jag funderat på det en längre tid — det bara blev så. Jag var lite förvånad själv, när jag hörde mig själv beställa tid för synundersökning.

Halloween-kalas

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av häxor och annat knytt. Flickorna hade halloween-kalas. Jag blev bjuden “bläckfisktarmar” (svart spaghetti), “trollsnor” (grönt pulvermos), “stekta fingrar” (prinskorv med lösnaglar) och “harpluttar” (miniköttbullar). Dessert var “hundbajs” (chokladpudding), jag avstod.

Jag dammade av en av mina gamla laptops, började uppdatera den, den yngsta flicka blev glad när jag sa att hon kunde få låna den, med förbehållet att skrivbordet där den skall stå hålls städat. Inget fartmonster direkt men den kommer duga åt en 11-åring att surfa och chatta på. Ordentliga brandväggsregler, Firefox 3 och automatiska uppdateringar kommer nog hålla en del skräp på nätet borta från burken.

Utmanad

Pauline utmanade några, inklusive mig att avslöja några riktigt okända fakta om oss själva. Here goes…

1: Jag har ett bisarrt minne, jag kan komma ihåg siffror, telefonnummer, IP-adresser och gatuadresser och bilnummer men jag kan kommer nästan aldrig ihåg födelsedagar, får påminnelser via birthday.se.

2: Jag lämnade in ett biologiprov (sexualkunskap) i högstadiet, med namn på könsorganens olika delar på både svenska och latin.

3: Jag använder kedja till min nyckelknippa för att jag under en period lyckades låsa mig ute tre gånger (på två veckor — med tillhörande låsöppning), det har inte hänt en enda gång på 15 år, sedan jag började använda den.

4: Ibland går jag så djupt i egna tankar att jag kan missa att människor hälsar på mig på stan, det i kombination med att jag verkligen behöver glasögon gör att jag inte alltid känner igen de som hälsar heller om det är på avstånd.

5: Jag är lite fåfäng, jag plockar mina ögonbryn som annars skulle bilda monobrow, vilket inte är så snyggt.

… och så passar jag vidare till:
Andreas, IT-Coordinator, JohnnyPuma, Mikke och Sir Daniel.

Lunchbloggande

Idag jobbar jag hemifrån, har varit iväg på några ärenden, först tandläkaren, undersökning, Stoffe 1 – Tandtrollen 0, återbesök för borttagning av tandsten i mitten av November.

Nästa ärende hade jag hos Polisen, skaffa ny legitimation, eller Nationellt ID-kort som det också heter, snap-snap, en signatur och 400 kronor fattigare, skall hämta det nästa torsdag.

Efter som jag redan var nere på stan, promenerade jag till Specsavers för att boka en tid för synundersökning, fick en tid redan i morgon, såg några glasögonbågar som jag skulle tänka mig, fast jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill ha. Fick frågan om jag är eller varit kund hos dem tidigare, jodå, ganska länge sedan.
1995 köpte jag glasögon senast, fick dem utbytta 1997 när jag hade lyckats skrynkla till dem och dessa har jag använt sedan dess, hemma när jag ser på tv.

Jag hann med att trilla in på Apoteket och köpa huvudvärkstabletter och sedan in på Apoteket RödaNäsan, Systemet, för att handla lite bränsle för GrabbKvällen i morgon kväll.

Om en stund dyker hantverkarna upp för att montera diskmaskinen vi köpte för snart tre veckor sedan. Jag besegrade köket härom kvällen, när jag med en 40 centimeter lång borr med 15 centimeter lång förlängare nådde in under diskbänken, perforerade en planka och knackade av den och trädde igenom två slangar och en elkabel, allt som är nödvändigt för att köra diskmaskinen.

Inte så lyckad uppdatering

Jag uppdaterade min SonyEricsson W810i idag med ny firmware, de vanliga uppdateringarna som den letar efter ibland har inte synts till på säkert ett år så jag laddade ner Update Service och kollade och visst fanns det uppdatering.

Jag hade lite bråttom och orkade inte installera SonyEricsson Phone Suit för att backa upp telefonboken, vilket i efterhand känns ganska dumt, för jag har inte många nummer kvar i luren efter uppdateringen. Ja, jag klickade förbi alla frågor om jag verkligen hade backat upp allt nödvändigt, fort och fel.

De få nummer jag har kvar, är de jag minns och kan utantill och sedan en skvätt gamla nummer som låg på SIM-kortet, inte helt aktuella nummer.

Det jag inte tänkte på alls var att även inställningarna för TeliaSurfPort (Internet-inställningar) försvann, så när jag fick ett VCard från Patrik med hans nya nummer så kunde jag inte få ner det från nätet.

Klåp, klåp. Man lär sig så länge man lever.