Som läget ligger

Åker tåg, landskapet rusar förbi, måndag morgon. Lyssnar på podcast och sippar kaffe, på väg mot jobbet i Stockholm. Sedan början av maj arbetar jag på Improove med support och utveckling av en av flera plattformar — mest fokuserad på tidningssajter och nyhetspublicering.

Mycket teknik och tänk att ta in, en enorm och flexibel kodbas, jag trivs som fisken i vattnet.

Just nu är de flesta på semester och det är lite tomt på kontoret, tomt på morgon tåget.. På kvällarna är det dock tvärtom — fullsmetat med turister och nöjesresenärer, skrikiga barn och stökiga tonåringar.

Det är då jag märker att jag lagt mig till med grinig-gubbe-fasoner.. Något jag inte gillar alls, att jag har eller känner.

I övrigt är känslolivet lite i kaos, av flera orsaker.. Mycket tankearbete och funderingar, samtidigt som världen omkring förändras med nya, annorlunda förutsättningar samtidigt som gammalt groll dröjer sig kvar.

Älgarna snart slut i mälardalen?

Jag och arbetskamraterna lämnade kontoret som vanligt och tog pendeln in till centralen, informatinstavlorna såg inte så lovande ut, inställda tåg, en del ersatta med buss. Jag avvaktade lite i centralhallen, tåget jag normal brukar åka med var inställt. Promenerade upp till perrongen nästa tåg skulle gå ifrån cirka 20 minuter senare och sprang på Patrik, snackade lite medan vi slog ihjäl lite tid, vi såg på håll att ett tåg rullade in bakom Malmö-Köpenhamntåget som för tillfället stod inne, vi hann inte fram förrän tåget vi skulle ta var överfullt, 17:51 Stockholm – Eskilstuna.

Vi bestämde oss att nog fick vara nog och vi drog oss tillbaka till centralhallen och en kall öl i väntan på nästa tåg, en timme senare.

Cirka 18:40 drog vi oss mot perrong 10 där 18:51-tåget som skulle ta oss hem landa, klev på och satte oss, inväntade avgång och vi kom iväg. Innan vi hade nått Flemingsberg började det dyka upp tweets från kamrater som hade hunnit med 16:55-tåget, det som krockat med tre älgar. Lokalblaskan var snabbt ute med fotograf, vi närmade oss Södertälje Syd och en kamrat som kommit med 17:51 rapporterade på twitter att det stod still i väntan på buss för vidare färd mot Eskilstuna.

Vi anade att vi skulle bli sittande en stund, följde händelse utvecklingen via twitter och facebook. Vi fastnade en halvtimme i Läggesta, för att senare kunna åka till Eskilstuna.

När vi kom fram, gick jag mot busshållplatsen. Med nästan 20 minuter till nästa buss hade jag gott om tid, såg ett X40-tåg stående på spår 1, vilket det det aldrig brukar göra. Jag gick fram till änden som pekade västerut och visst, det var tåget som hade krockat. Vad jag kunde se i den dåligt upplysta änden av perrongen, stack det ut ett älghuvut och ett ben ur kåporna runt “kopplet”. Jag tog ett par bilder i mörkret i hopp om att någon av bilderna skulle bli bra efter lite trixande med ljus och kontrast. Nedan är resultatet.

Elk on the train

Jag kom hem nästan 4 timmar efter jag lämnat kontoret. Trött och hungrig.

Tågföraren kom ut och pratade med oss resenärer när det inte hade hörts i tågets PA-system om problemen med framförvarande tåg, någon frågade hur många älgar som körts på, “339 stycken sedan januari” och vad jag vet och hört så har det bara på den sträckan jag åker (Eskilstuna/Stockholm) körts på inte mindre än 32 älgar tidigare, nu alltså uppe i 35.

SJ, hur tänkte ni nu?

Jag är på plats tidigt, med en stor mugg kaffe i näven, beredd att borda tåget, 06:42. Perrongen är full av folk, mängden människor uppskattas till ungefär 300. Tåget rullar in till perrongen, det visar sig att SJ idag har bestämt sig att bara använda ett tågset, så kallade X40 “dubbeldäckare”. Tågsetet består av två vagnar med vardera 80 platser samt en vagn med kanske 20 första klass-platser på övervåningen och 10 talet andra-klass platser på nedervåningen. Första-klass platserna var fullsatta vilket skvallrar om hur de övriga platserna är fullsatta och upptagna, 6 vestibulerna med fyra säten och några sittande i trappan och ett par stående. Kort, hela tåget fullsatt.

Jag och några andra gav upp och ville inte stå hela vägen till Stockholm, lite mer än en timmes resa.

Så SJ, hur tänkte ni här? Hundratals resenärer varje morgon som ni tvingar stå i gångar och vestibuler, som betalar fullt biljettpris. Om det händer en gång, så må det väl vara hänt, om SJ noterar problemet och justerar därefter, nästa morgon borde problemet vara löst. Men det händer varje dag, varje vecka och varje månad. Det borde inte vara något mysterium, resenärerna är ingen folkmassa som varierar våldsamt, en ganska konstant mängd människor, vi reser varje dag till och från våra jobb, vi borde vara den massa ni borde serva bäst.

SJ, fixa please.

Som en reaktion har jag börjat tweeta förseningar med hashtaggen #sjfail, många andra har börjat göra samma sak. SJ har just börjat använda Twitter, @SJ_AB i ett försök att kommunicera med sina kunder, jag tror det mest handlar om damage-control, ett försök att putsa på sitt fläckade rykte på nätet.

SJ och tiden de stjäl

Igår, torsdag, när vi skulle åka hem så var tåget försenat, 15:50-tåget skulle gå 16:20, bara 10 minuter innan nästa tåg, innan Södertälje blev vi stående med besked att stoppet skulle vara i 20 minuter, när vi landade i Eskilstuna var tåget försenat totalt 74 minuter. Dessutom var tåget fullt av skrikiga ungar, man skulle kunna gissa att flera av dem hade några bokstavskombinationer, som de stojade. Tågpersonalen bad om ursäkt för förseningen och uppmanade de resenärer som önskade ersättning, att kontakta SJ för att få kompensation.

Det hade varit ok om detta hade varit en enskild och isolerad händelse, senast i onsdags satt jag på ett överfullt tåg som stannade strax innan Flemingsberg, med besked om att det var något fel på tåget, redan från perrong var vi 15 minuter sena och med stoppet blev vi ytterligare cirka 25 minuter sena, när jag steg av i Eskilstuna var den totala förseningen ungefär 45 minuter.

Det skulle vara intressant att samla in och mäta alla SJs förseningar på sträckan Eskilstuna-Stockholm, för att se hur mycket tid de sjabblar bort för pendlare, den gångna veckan har jag förlorat nästan 2 timmar, då har jag i och för sig nyttjat tiden till att arbeta på tåget, man kan ju ha roligare saker för sig, som att komma hem lite tidigare och så.

Du står i vägen, pucko

Jag kom på mig själv idag med att bli irriterad på folk som inte håller tempot, som står still i “omkörningsfilen” på t-centralen. Jag verkar ha kommit in ordentligt i pendlar-lunken och får mindre interna utbrott på dessa bromsklossar som hindrar min framfart i morgonrusningen, tänker fram långa ramsor om ond bråd död och lemlästning, men låter det aldrig komma fram.

Tanten som lallar fram till biljettkuren och skall åka två stationer, med packning som för en jorden runt-resa, tanten måste diskutera priset med personalen i spärren, oja sig om att allt har blivit så dyrt, på väg ner för rulltrappan blockerar hon hela rulltrappan så att de som verkligen har bråttom inte kommer förbi, väl nere vid spåren lallar hon på tunnelbanevagnen och låter en av de stora resväskorna stå i dörren så inte tåget kan gå, förrän hennes karl har lufsat ner för rulltrappan och tågföraren gastat i PA-systemet upprepade gånger. Då lyfter hon bort väskan, nästan 2 minuter senare.

Jag är inte ond eller elak men ibland vill jag stirra folk i ögonen och väsa fram något riktigt elakt, jag jagar sekunder, ett missat tunnelbanetåg betyder 4 minuter extra väntan och kanske ett missat anslutande tåg. Du står i vägen, pucko.