Hur jag blev tvungen att resa 160km för att transportera döda träd..

Det började med ett telefonsamtal till min gamla vårdcentral, för att få dem att släppa och överföra mina journaler till min nya vårdcentral.

Under samtalet står det klart att jag måste infinna mig fysiskt på den gamla vårdcentralen för att legitimera mig, lämna in en “beställning”, för att kunna få ut mina journaler på papper. Bara dit och tillbaka är det 80 kilometer och en kostnad på 150 kronor, att jag senare måste tillbaka och göra om det hela, legitimera mig för att få en bunt döda träd, transportera dem tillbaka till min nya bostadsort, ytterligare 80 kilometer, för att där lämna in dem på min nya vårdcentral för digitalisering, eventuellt får någon mata in uppgifterna för hand eller maskinellt. Både manuell och maskinell inläsning är möjliga felkällor, så någon får sannolikt kontroll-läsa eländet med.

Det som gör mig förbannad är att just nu är det 2017, jag arbetar som integrationskonsult, att skyffla och transformera data är min vardag, att sätta upp flöden mellan system är inget raketforskeri. Ändå har landstingen i Södermanland och Västmanland skilda skott, vattentätt, ingen utväxling av data.

Som recetionisten förklarade när jag frågade om det inte gick att transportera mina journaler digitalt, “det går tyvärr inte”, gav exempel som att om någon sörmlänning bröt benet i annan del av landet och låg avsvimmad på en bår/brits eller säng på sjukhus, sjukstuga eller hos byasmeden så skulle de behöva börja behandla innan de identifierat personen och tittat i journal för att få medicinsk eller fysiologisk historia — även om personen skulle kunna identifiera sig skulle inte journaler kunna nås, utan att behöva faxas … ja, faxas tvärs över landet.

Ja, åtskilliga årtionden har gått sedan vi satte folk på månen så måste vi fortfarande transportera döda träd eller faxa för att transportera information.

Om jag som integrationskonsult finge fundera fritt om hur JAG skulle vilja ha det, så skulle jag vilja ha ett centralt system dit alla vårdinrättningar fick koppla sig, allmännyttiga som privata. Via VPN och identifiering av vårdpersonal genom smart-card, både för access-historik och åtkomst, där jag eller anhörig har rätt att ge åtkomst till mina uppgifter via smart-card eller BankId. Då skulle man kunna ge en vårdinrättning rätt att hantera mina uppgifter när jag besöker dem, före, efter och under besök. Jag skulle få notifieringar om när mina uppgifter granskas eller visas om jag lagt till en specifik läkare (husläkare eller specialist). Jag skulle även ha möjligheten att spärra eller ta bort läsrättigheter när dessa inte behövs eller av annan anledning.

Skulle jag förflytta mig över landet, permanent eller tillfälligt, skulle annan vårdinrättning kunna få ta del av mina journaler om jag eller anhörig ger medgivande.

Uppgifterna skulle vara krypterade i vilande läge och dekrypteras först när de skall läsas och tillägg göras, efter identifiering.

Så skulle jag vilja ha det, nu påstår jag inte att detta är någon silver-bullet eller superlösning men 10 minuters funderande renderats till text. Det måste finnas bättre och smidigare sätt än dagens variant. Samtidigt är jag glad att jag numera är Västmanlänning som faktiskt kan utväxla journaler mellan olika inrättningar, det verkar bara vara Södermanlands Läns Landsting som är utvecklingsstörda och allmänt ineffektiva, Achima Care är även de en kugge i detta ihoprostade maskineri.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *