Löftet

Den här posten har legat och marinerat i några månader, torrbloggade det en morgon när jag hade färskt minne från en dröm jag just vaknat från..

Hon knackade på och bad att få komma in, hon ville prata om något.
– Du minns löftet, va?
– Vilket löfte?
– Det där vi lovade varann, att om ingen av oss funnit någon att bilda familj med innan 40 års ålder så skulle vi i alla fall skaffa barn ihop…
– Eh, det där var ju något vi sa för tio tolv, femton år sedan, det kan ju knappast gälla fortfarande, det är ju massor av vatten under broarna sedan dess, både du och jag har ju haft flera flickvänner och pojkvänner sedan dess.
– Men .. vi lovade ju varann.
– Jovisst, men läget är lite annat nu, så här snart 12, 15 år senare .. och jag har ju flickvän sedan ett par månader och barn på gång.
– Ja, men jag vill ju också ha barn .. med dig .. som vi lovade.
– Det går inte, det skulle min flickvän aldrig ställa upp på…
– Jag fyller ju snart 40 och jag är fortfarande single, jag vill ha barn…
– Det är möjligt, men det funkar inte…

Jag vaknade med ett ryck och kände mig våldsamt besvärad, nästan illamående. Jag håller löften så långt jag kan och vill nog inte svika någon, men ett sådant löfte är nog svårt att hålla.

Jag vet inte varför jag drömde detta, jag tror inte jag avgivit någon något sådant löfte som förväntas upprätthållas mer än 10 år senare. Om jag gjort det, så ber jag om ursäkt att jag inte kan uppfylla detta löfte.