September, Schleptember

Jag har låtit bli att blogga, för det som skulle kommit ut hade bara varit bittert och elakt.

Jag har dagar som är upp och ner, dåliga dagar och bra dagar, idag var något mittemellan eller helt fantastisk för att vara en måndag. Känner mig skör och sårbar, inte deprimerad direkt men jag får kämpa för att hålla ett smil på läpparna, masken jag tar på varje morgon.

Kämpar för att inte tappa taget, biter ihop och kämpar, en dag blir allt bra. Der ordnar sig.

Just nu är det lite gråll som lurar i bakhuvudet, bakslag som jag hade på känn men ändå blev besviken att de inte föll ut som önskat. Å andra sidan hemskt glad att det föll sig så, det kunde varit värre, mycket värre.

Honkatten, Skrållan, har inte synts till sedan i måndags förra veckan, vette sjutton var hon tagit vägen och vill väl egentligen inte tänka ut alla scenarion till fullo, även om jag vet att det är något av dem. Utan livstecken, katthimlen.

Läggdax för länge sen, god natt.