Endless fun

Jag spelade ett parti Unreal Tournament som paus i arbetet med research, precis som förr om åren så blir man adrenalin-pumpad. Man är jagad, springer runt i gångar och riskerar hela tiden att bli fragged, unless you frag them first. Typ.

Kanske inte världens mest snygga eller avancerade spel men det räcker för mig, jag är road.

Jag spelade tre vändor, först till 30, fast jag inte spelat UT sedan 2005 satt det fortfarande i ryggmärgen. Tog alla tre matcherna. Kill, kill, kill.