Skivbolagsmaffian blir Poliser?

Jag läste några bloggar och flera hade kommenterat IFPI-muppens (Lars Gustavsson) uttalande på Aftonblaskan, där i bland Christian Engström, Opassande och MinaModerataKarameller.

När jag läste fakta-rutan i artikeln, skummade jag bara igenom den först, sen en andra gång, läste den ordentligt en tredje gång och började fundera.

Fakta-rutan från artikeln på Aftonblaskan:

Så ska lagen fungera i praktiken:

  1. En rättighetsinnehavare – exempelvis ett skiv- eller filmbolag – får kännedom om att fildelning sker från en viss IP-adress.
  2. Rättighetsinnehavaren dokumenterar fildelningen och IP-numret.
  3. Rättighetsinnehavaren väcker talan mot den misstänkte fildelarens internet-operatör i domstol (tingsrätten).
  4. Internet-operatören får yttra sig till domstolen.
  5. Om rättighetsinnehavarens bevisning anses tillräcklig tvingas internet-operatören att lämna ut information om vilken person som står bakom IP-adressen (vem som tecknat abonnemanget).
  6. Rättighetsinnehavaren kan sedan ta kontakt med personen och kräva att fildelningen upphör eller väcka talan mot personen – alltså kräva ersättning i domstol.

Som jag tolkar fakta-rutan (jag är inte juridiskt skolad), när Rättighetsinnehavaren väcker talan så blir det per automatik rättssak av det hela, skulle man senare få ett “hotbrev”, “varningsbrev” eller vad de nu väljer att kalla det (an-offer-you-can’t-refuse) med uppmaning att betala för att slippa bli stämd, så får jag det till övergrepp i rättssak. Är jag helt ute och cyklar nu?

En av parterna i ett mål hotar den andra med stämning eller att betala förlikning eller riskera nederlag i ett civilmål.

På skolgårds svenska: Kom hit, annars får du stryk… eller ännu mer stryk senare.

Jag skulle polisanmäla dem för hot och utpressning, om jag fick brev från något skivbolag i brevlådan. Med en mot-anmälan skulle väl Polisen bli tvungna att i alla fall göra en undersökning eller utredning.

2 thoughts on “Skivbolagsmaffian blir Poliser?

  1. What is confusing here is that there are actually two different court cases, Just as in Denmark.

    The first court case is in steps 3-5. This is the rights holder going to court against the ISP, and the person accused of copyright infringement is not a part in this court case. Usually this court case end with the ISP being ordered to tell the rights holder who had a given IP at a given time. When the first court case is done, there is no court case, but the rights holder has the identity of the internet subscriber who (if no error was made by the ISP) had the IP at the time the alleged infringement was seen from that IP.

    In Denmark, in about 99.8% of all cases no new court case is ever started. Instead the rights holder contacts the internet subscriber and tries to get him to pay voluntary, under the threat of an expensive court case. If the internet subscriber refuses to pay, usually nothing happens. This is because the rights holder is not really interested in clear case law, as this would make it impossible to get payment in those cases where it is known the rights holder cannot win the court case.

    With no ongoing court case it is almost impossible to do anything about these lawyers mailing people.

    In Denmark it has only happened once: A guy got a letter threatening with a court case, saying that he had made copyrighted music available to the public. He fought the lawyer for years.

    During this process he got an explanation: His “crime” was that he had linked to Creative Commons from his blog. From the CC web site there was a link to another website with a forum, where a link to a torrent page was posted. By going to the torrent page and from here downloading the torrent, you could download a copy of the illegal “The Grey Album”. Thus, the lawyer reasoned, he indirectly made the music available.

    After several years of fighting, he won the best victory he could, though it was not much: Our bar association gave the lawyer a warning, and told him that he should not send such a letter under such circumstances. This lawyer is today leading the danish Antipiratgruppen, which is sending about a thousand letters out to private citizens each year.

    For more information about this case in danish:
    http://ing.dk/artikel/59418-antipiratgruppen-i-bizar-strid-om-link
    http://www.computerworld.dk/art/27758

    Ole Husgaards last blog post..Kommenteret Redegørelse for Graduated Response-systemet

  2. Nja, parterna i de två fallen är ju olika – en ISP i det ena fallet och en privatperson i det andra. Så jag tror inte man kan få det till övergrepp i rättssak. Dessutom är det ju inget fel med förlikningar, men hela idén om civilmål bygger ju normalt sett på att parterna ingått ett avtal och är någorlunda jämnstarka. Riktat mot privatpersoner blir detta naturligtvis hot och utpressning.

Comments are closed.