Du står i vägen, pucko

Jag kom på mig själv idag med att bli irriterad på folk som inte håller tempot, som står still i “omkörningsfilen” på t-centralen. Jag verkar ha kommit in ordentligt i pendlar-lunken och får mindre interna utbrott på dessa bromsklossar som hindrar min framfart i morgonrusningen, tänker fram långa ramsor om ond bråd död och lemlästning, men låter det aldrig komma fram.

Tanten som lallar fram till biljettkuren och skall åka två stationer, med packning som för en jorden runt-resa, tanten måste diskutera priset med personalen i spärren, oja sig om att allt har blivit så dyrt, på väg ner för rulltrappan blockerar hon hela rulltrappan så att de som verkligen har bråttom inte kommer förbi, väl nere vid spåren lallar hon på tunnelbanevagnen och låter en av de stora resväskorna stå i dörren så inte tåget kan gå, förrän hennes karl har lufsat ner för rulltrappan och tågföraren gastat i PA-systemet upprepade gånger. Då lyfter hon bort väskan, nästan 2 minuter senare.

Jag är inte ond eller elak men ibland vill jag stirra folk i ögonen och väsa fram något riktigt elakt, jag jagar sekunder, ett missat tunnelbanetåg betyder 4 minuter extra väntan och kanske ett missat anslutande tåg. Du står i vägen, pucko.